Samlade skrifter 28: Hemsöborna

Det var en vacker sommarmorgon, då Carlsson, en man från Stockholm, kom till Hemsö för att tillträda sin nya befattning som arrendator av den stora gården. Han hade blivit utnämnd av grevinnan, som ägde Hemsö och hela den omgivande skärgården, att förvalta gården och se till dess bönder. ... Han hade med sig sin fru, som hette Lotten, och sin lille son, som hette Gusten. (L96-L367)

Carlsson var en stor och kraftig man, men litet oskicklig i allt vad som rörde skärgårdslivet. Han hade bott hela sitt liv i Stockholm och var van vid stadens buller och liv. ... Fortunata, hushållerskan, var en ung och kraftig kvinna, som hade vuxit upp på Hemsö och som kände till varje vik och varje storm... (L96-L200)

Nisse var en gammal sjöman, som hade seglat på skärgården hela sitt liv. Han kände till varje grund, varje vind, varje storm. Han var en kort och kraftig man, med stora händer och ett stort skägg. Han hade en pipa i munnen och en kniv i bältet... (L5142-L5329)

Det var en stilla och vacker afton på Hemsö. Solen hade just gått ner, och hela skärgården låg i ett blått och rosa skimmer. ... Carlsson satt på trappan och rökte sin pipa, medan Fortunata diskade inne i köket. Gusten lekte på stranden med de andra barnen... (L5142-L5329)

Stockholm-bor och skärgårdsbor, bönder och fiskare, hushållerskor och sjömän -- alla hade de sin plats i denna lilla värld, som var avskild från fastlandet genom storm och hav. ... Ångbåten, som gick mellan Stockholm och Hemsö, var den enda länken till den stora världen utanför... (L5000-L5132)

Det var en vacker sommarmorgon, då Carlsson, en man från Stockholm, kom till Hemsö för att tillträda sin nya befattning som arrendator av den stora gården. Han hade blivit utnämnd av grevinnan, som ägde Hemsö och hela den omgivande skärgården, att förvalta gården och se till dess bönder... (L96-L110)

På Hemsö hade man sina egna lagar och sin egen sedvänja. Man trodde på havet och på stormarna, på de döda och på de levande, på lyckan och på ödet. Man arbetade hårt om sommaren och festade om vintern. Man drack brännvin och berättade historier... (L5000-L5132)

Gusten hade vuxit upp och blivit en stor och stark man, som kände till skärgården bättre än sin far någonsin gjort. Han hade ärvt sin fars gård och tagit hand om bönderna. Fortunata hade blivit gammal och dött en stilla död på Hemsö. Stormarna kom och gick, som de alltid hade gjort... (L10200 末段)