Hemsöborna

«FÖRSTA KAPITLET. / Carlsson går in i tjänsten och befinnes vara en spelfågel. / Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Clara och Lotten voro inne med sköt-ekan att hämta honom på Dalarö brygga; men det dröjde evigheter, innan de kommo i båt. De skulle till handelsman och ha en tunna tjära och på apoteket och hämta gråsalva åt grisen, och så skulle de på posten och få ett frimärke, och så skulle de ner till Fia Lövström i Kroken och låna tuppen mot ett halvpund småtärna till notbygget, och sist hade de hamnat på gästgivaregården, där Carlsson bjudit på kaffe med dopp. Och så kommo de äntligen i båt, men Carlsson ville styra, och det kunde han inte, för han hade aldrig sett en råseglare förr, och därför skrek han, att de skulle hissa focken, som inte fanns.»
«Solen höll på att sluta sin korta bana och kobbarne lågo rosenröda i sista belysningen, när folket samlade sig på stranden i en klunga för att övervara den efter omständigheterna tillpassade jordfästningen. Pastorn steg ner i en eka, åtföljd av Gusten; gick ut i akterstäven, tog upp sin bok, satte sin näsduk mellan vänstra handens fingrar och blottade sitt huvud, under det alla karlarne på stranden ströko av mössorna. / -- Ska vi ta 452, Jag går mot döden, kan ni den utantill? frågade pastorn. / -- Jaa! svarades från stranden. / Och så steg sången dallrande av kölden först, sedan av rörelse över det ovanliga i ceremonien och de gripande tonerna i den gamla psalmen, som ledsagat så många i den sista vilan. / De sista tonerna klingade ut och ekade över vatten, mot skär, genom den kalla luften, och det blev ett uppehåll, varunder man endast hörde nordans sus i martallarnas barr, vågornas plask i stenarne, måsarnes skri och båtarnes huggande i botten. Pastorn vände sitt åldriga, fårade ansikte ut mot fjärden och solen lyste över hans kala huvud, kring vilket de gråa hårtestarne ristades av blåsten som hänglavar på en gammal gran.»

首段以 Carlsson 傍晚到 Hemsö 立作"不会驾船+yrrväder"群岛故事之问,末段 pastor Nordström 在水上念"452, Jag går mot döden"作海葬压尾,4 段(到任—改良—派差—海葬)对应情节推演,密度来自群岛命运结构而非戏剧反转。

«Carlsson var en liten fyrkantig värmländing med blå ögon och näsa krokig som en syskonhake. Livlig, lekfull och nyfiken var han, men sjöaffärerna förstod han inte alls, och han var också kallad ut till Hemsö för att ta hand om åker och kreatur, som ingen annan ville ta befattning med, sedan gubben Flod gått ur livet och änkan satt ensam vid gården. / Men när Carlsson nu ville börja pumpa flickorna om ställningar och förhållanden, så fick han riktiga skärkarlssvar: / -- Ja si, det _vet_ jag inte! Ja si, det kan jag _inte_ säga! Ja si, det vet jag _rakt_ inte. / Så dem blev han inte klok på!»
«Karlarne hade kommit i pälsrockar, skälskinnsluvor, medförande yxor och draggar. Att segla var ingen tanke på, utan man hade bemannat årorna. Pastorn satt med Gusten i första båten, rodd av fyra de styvaste skärkarlarne och medförande båtsman Rapp som utkik och plikthuggare. / Man var allvarsamt stämd, men icke överdrivet ledsen; ett människoliv mer eller mindre brukade sjön inte räkna så noga på. / Det gick tämligen hög sjö och det inslagna vattnet frös genast, måste huggas upp och vräkas ut. Ibland kom en isflaga simmande, skrapade mot båtborden, dök under och kom upp igen; ibland med infrusna vass-strån, löv, pinnar, lösryckta från stränderna. / Pastorn satt med sin kikare och spanade åt Trälskär, där Hemsöpojkarne sutto fångna, stundom kastande en hopplös blick utåt fjärden, där Carlsson sannolikt låg drunknad, stundom forskande efter ett spår på de drivande iskakorna, ett spår av en fot, ett klädesplagg eller liket självt. Men förgäves.»

群人物靠职司+亲属+群岛链展开(群岛 herre — änka — 儿子 — dräng — 牧师 — båtsman — skärkarlar),不靠外貌,这是 1887 年瑞典群岛小说的典型 cast 结构。

«Det var en hyllning åt sorgen, men också åt den unge mannen, som nu upptogs i männens självansvariga led. / Och till rors i sin egen eka lät den nye herren till Hemsö sina drängar ro sig hemåt, för att styra egen farkost över det nyckfulla livets blåsiga fjärdar och gröna sund.»

末段用"pastor Nordström + Gusten + skärkarlar + Hemsöpojkarne"作慢节奏海葬拉长,TAIL 末段念"Och till rors i sin egen eka"作 Hemsö 新主人压尾,4 段节奏末段缓收,合 1887 年瑞典群岛小说的压尾收法。

«Ekan plaskade fram mellan holmar och skär, medan alfågeln gäckade bakom kobbarne och orren spelade inne i granskogen; det gick över fjärdar och strömmar tills mörkret föll och stjärnorna tågade opp. Då bar det av ut på stora vattnet, där Huvudskärsfyren blinkade. Och ibland strök man förbi en ruskprick, ibland ett vitt sjömärke, som såg ut som ett spöke; än lyste kvarliggande snödrivor som lärft på bleke, än döko skötvakare upp ur det svarta vattnet och skrapade mot kölen, när ekan gick över dem; en yrvaken trut skrämdes upp från sin kobbe och tutade liv i tärnor och måsar, som gjorde larm, värre än hin håle, och längst ut, där stjärnorna gingo ner i sjön, syntes ett rött och ett grönt öga av en stor ångare, som släpade fram en lång rad runda ljus, utsläppta genom salongsventilerna.»
«Här lågo hela sträckor i träda. / -- Ock-ock-ock! hördes Carlsson medlidsamt, när han såg så föråldrat bruk på en så god jord. -- Ock-ock-ock, så barnsligt! Ingen människa i världen har träda mer, utan klövervall, och när man kan ta gröda alla år, varför ska man bara ta vartannat? / Gusten förmenade, att skördar tagna år ut och in skulle suga ur jorden, vilken ju behövde vila, den också liksom människan, men Carlsson avgav en riktig, om ock något dimmig förklaring över huru klövergrödan gödde jorden i stället för att suga den, utom att den höll åkern fri från ogräs. / -- Si, det hade man då aldrig hört talas om: grödor som gödde, menade Gusten, vilken ej kunde förstå Carlssons lärda utläggning om hur gräsväxterna tog sin mesta föda »ur luften». / Därpå granskades dikena och befunnos fulla med grundvatten, igenväxta och med dåligt avlopp.»

HEAD 段 Ekan 写"alfågeln gäckade + Huvudskärsfyren blinkade + ruskprick + snödrivor + sjömärke"——强烈群岛自然意象叠加,MID 段 Carlsson 念"ock-ock-ock, så barnsligt! Ingen människa i världen har träda mer"作群岛改良之笔,正是 Strindberg 瑞典语自然主义体的文笔标志。

«-- Ska vi ta 452, Jag går mot döden, kan ni den utantill? frågade pastorn. / -- Jaa! svarades från stranden.»
«-- Av jord är du kommen, jord skall du åter varda, Jesus Kristus vår Frälsare skall dig uppväcka på den yttersta dagen! -- Låtom oss bedja! började han med sin djupa stämma, som kämpade mot vind och våg för att höras. / Och så gick jordfästningen på, ut till Fader vår, och efter välsignelsen sträckte han sin hand ut över vattnet till ett sista farväl.»

群岛小说世界观三层叠加:地理(Hemsö + Dalarö brygga + Trälskär + Huvudskärsfyren)+ 民俗(slättan + skärkarlar + båtsman + jordfästning på vattnet)+ 宗教(Swedish Lutheran 452 + Av jord + Fader vår),1887 年瑞典群岛权力+命运+宗教结构有厚度。

«FÖRSTA KAPITLET. / Carlsson går in i tjänsten och befinnes vara en spelfågel. / Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Clara och Lotten voro inne med sköt-ekan att hämta honom på Dalarö brygga; men det dröjde evigheter, innan de kommo i båt. / ... / Och på tullbryggan stodo lotsar och vaktmästare och grinade åt manövern, när ekan gick över stag och länsade ner åt Saltsäcken.»

首句不写情节,写 Carlsson 傍晚到 Hemsö 立作"不会驾船+yrrväder+spelfågel"——把"群岛+农民+风俗+自然"作整本群岛故事之问;1887 年瑞典群岛小说的元钩常见于此。

«Carlsson var en liten fyrkantig värmländing med blå ögon och näsa krokig som en syskonhake. Livlig, lekfull och nyfiken var han, men sjöaffärerna förstod han inte alls, och han var också kallad ut till Hemsö för att ta hand om åker och kreatur, som ingen annan ville ta befattning med, sedan gubben Flod gått ur livet och änkan satt ensam vid gården. / ... »Han var oppe från land», vilket ville säga ungefär detsamma som att inför stadsbon vara från landet.»
«Som ingen var vidare angelägen om att se liket flyta upp och saken strängt taget icke angick någon personligen, erfor man en viss lättnad över att bli befriad från obehaget att visa sig känslolös för andras bekymmer.»

用 1887 年瑞典语自然主义小说体裁(Samlade Verk #21 1914 版)+ 群岛四拍(到任—改良—派差—海葬)+ skärkarlssvar + klövervall + jordfästning på vattnet 作自然主义体裁创新——结合群岛风景 + 农民改良 + 民俗 slåttan + 海葬,西方群岛小说源头级创新,故 91。

«-- Av jord är du kommen, jord skall du åter varda, Jesus Kristus vår Frälsare skall dig uppväcka på den yttersta dagen! -- Låtom oss bedja! började han med sin djupa stämma, som kämpade mot vind och våg för att höras. / Och så gick jordfästningen på, ut till Fader vår, och efter välsignelsen sträckte han sin hand ut över vattnet till ett sista farväl.»
«Det var en hyllning åt sorgen, men också åt den unge mannen, som nu upptogs i männens självansvariga led. / Och till rors i sin egen eka lät den nye herren till Hemsö sina drängar ro sig hemåt, för att styra egen farkost över det nyckfulla livets blåsiga fjärdar och gröna sund.»

末段以 pastor Nordström 念"Av jord + Fader vår"作海葬仪式 + Carlsson 念"styra egen farkost över det nyckfulla livets blåsiga fjärdar"作收束,符合 1887 年瑞典群岛小说传统收尾。