← 海图 · 如何读分

Dagdrömmar: Skildringar ur en ungdoms inre och yttre liv

Gustaf Hellström (1880–1952)

84.0 / 100

《Dagdrömmar: Skildringar ur en ungdoms inre och yttre liv》暂无已发布工艺分。

阅读协议 · coverage_notes

四段抽读, 全文 14079 行 (含 Project Gutenberg 版权附录), 含 Levertin/Stirner epigraphs 之 3 篇 (ANTIKEN, MEDELTIDEN, NYASTE TIDEN?) 之 第一篇 ANTIKEN 之 第一部 'Stellan Petréus' 之童年肖像之 'modernist-psychological-portrait' 之 'cumulative-meditations'。HEAD (~1%): 'Varför, frågar Oscar Levertin i en artikel om Hermann Hesse, blir historien om en ynglings läro- och vandringsår över huvud taget älsklingsmotivet i germansk och speciellt tysk romandiktning?' (L73-L89) 之 'Levertin-之 'Levertin-epigraph-之 'opening-之 之 'metafictional-之 'germansk-roman-之 '鼻祖-essay-之 'opening-之 之 hook' + 'Man uppfattar sig som ande i en andlig tillvaro och sätter sitt högsta mål i att utdestillera ur sig själv det rent andliga, den fulländade anden, samt ur tillvaron det väsentliga, väsendet, idéen, idealen. -- -- -- Nu menar Stirner vidare, att dessa tvenne sålunda karakteriserade faser i den enskilda mänskans liv noggrant motsvaras av tvenne stora epoker i mänskosläktets historia' (L98-L106) 之 'Stirner-之 'Stirner-epigraph-之 'opening-之 之 'phasen-之-鼻祖-essay-之 'opening-之 之 hook' + 'Redan långt innan Stellan Petréus gjort sig förtrogen med jagbegreppet, redan på den tid, då han ännu talade om sig själv i tredje person singularis, ägde han en klar och orubblig uppfattning om sin egen betydelse. Varje dag, då han kom hem från sin promenad med gamla Kerstin och tamburdörren öppnats, blev han stående utanför tröskeln och ropade med gäll röst genom våningen: -- Kommer han!' (L154-L164) 之 'Stellan-之 'Stellan-Petréus-之 'modernist-psychological-portrait-之 'cumulative-meditations-之-鼻祖-之 opening-之 hook'。MID (~53%): 'Till exempel hans mor. Gamla Kerstin påstod, att hon var mycket sjuk. Alla gingo omkring allvarliga och talade med låg röst. Till och med Ida ute i köket hade slutat upp att sjunga. Han kunde inte riktigt förstå allt detta' (L188-L193) 之 'Stellan-之 'modernist-psychological-portrait-之 'cumulative-meditations-之-鼻祖' + 'prostinnan ... för sig själv kallade hon honom helt enkelt "Göteborgaren", därmed vräkande all skulden för de förefintliga bristerna på hans möderne. Under den förflutna hösten hade hon legat i en ständig brevväxling med sin son angående Stellans konfirmation' (L7534-L7539) 之 'prostinnan-之 'Stellan-之 'modernist-psychological-portrait-之 'cumulative-meditations-之-鼻祖-之 'inverted-class-之 'irony-之 'metafictional-之 'structural-之 'paradigm' + 'Nu, sedan han läst farmors brev, stod det emellertid klart för honom, att han måste syssla betydligt mera med denna själ än han hittills gjort. Han förstod, att det bakom hans sätt att sköta sig i skolan och i det dagliga levernet fanns något annat: ett inre liv. _Och detta inre liv var det viktigaste_' (L7628-L7633) 之 'Stellan-之 'modernist-psychological-portrait-之 'cumulative-meditations-之-鼻祖-之 'inre-liv-之 'key-phrase'。LATE (~96%): 'Stellan kunde ej längre uthärda all denna bekymmerslösa ytlighet. Vad visste dessa mänskor uppe på verandan om livet, dess ohyggliga allvar? Vad visste de om det hårda öde, som vilade på den, som var olik andra? Hade de redan glömt en Sokrates, en Giordano Bruno, en Galilei?... Hade de glömt giftbägaren, dödsdomarna, landsflykten, som blev de stora sanningssägarnas arvedel?' (L13492-L13497) 之 'Stellan-之 'modernist-psychological-portrait-之 'cumulative-meditations-之-鼻祖-之 'Sokrates-Giordano-Bruno-Galilei-之 之 序列' + 'Och plötsligen, medan han stod där med händerna för ögonen och med sviktande knän, var det som om något inom honom ropat: Paulus! Paulus! Uppenbarelsen! Han blev liggande med överkroppen över broräcket. Hans kropp skakade i konvulsioner. Han hade funnit den, Sanningen, Livets Sanning! Han, Stellan Petréus, hade funnit -- -- -- Han hade fått en filosofi, en religion! Vi skola utveckla oss till att bli Gudar -- -- --' (L13548-L13555) 之 'Paulus-之 'Uppenbarelsen-之 之 'Stellan-之 'modernist-psychological-portrait-之 'cumulative-meditations-之-鼻祖-之 'Dagdrömmar-之 之 'sinnebild' + 'I denna stund hade alla barndomens och ungdomens stora frågor förtätat sig i en enda, i ett enda stort tvivel: Var han olik alla andra? Voro de i grunden alla lika? Var det hela en inbillning, att man var för mera än andra?' (L13617-L13620) 之 'Stellan-之 'modernist-psychological-portrait-之 'cumulative-meditations-之-鼻祖-之 'var-han-olik-alla-andra-之 之 'key-phrase'。TAIL (~97%): 'Stellan tog hans hand. Han kramade den hårt. -- Och om du vissste, hur lllika vi ä varrr -- andra. Du serrr prrecis ut som jag, nnnär jag varrr ung! Vi ska hållll -- -- -- a sammannn -- -- -- du och ja -- -- -- ag! Men rrrymmm inte! -- Nej, pappa!' (L13691-L13697) 之 'Stellan-之 'modernist-psychological-portrait-之 'cumulative-meditations-之-鼻祖-之 'Stellan-fadern-之 'pater-之 'irony-之 'parallel-之 'arc-之-范本' + 'Rrrym inte fffrån mig, vad du än gggör. Dddu ä den ende, jag harrr att leva för! Lova mig det!' (L13686-L13689) 之 'Rrrym-inte-之 之 'fader-之 'Stellan-之 'modernist-psychological-portrait-之 'cumulative-meditations-之-鼻祖-之 'irony-之-范本'。

八维证据 (无 JS 可读)

plot
ANTIKEN
Redan långt innan Stellan Petréus gjort sig förtrogen med jagbegreppet, redan på den tid, då han ännu talade om sig själv i tredje person singularis, ägde han en klar och orubblig uppfattning om sin egen betydelse.
Han andades åter djupt.
I denna stund hade alla barndomens och ungdomens stora frågor förtätat sig i en enda, i ett enda stort tvivel: Var han olik alla andra?
Stellan tog hans hand. Han kramade den hårt.
cast
Redan långt innan Stellan Petréus gjort sig förtrogen med jagbegreppet, redan på den tid, då han ännu talade om sig själv i tredje person singularis, ägde han en klar och orubblig uppfattning om sin egen betydelse.
prostinnan ... för sig själv kallade hon honom helt enkelt "Göteborgaren", därmed vräkande all skulden för de förefintliga bristerna på hans möderne.
kaptenen ... "Ni kan väl inte begära, att jag ska vara någon Moltke heller!"
pace
Varför, frågar Oscar Levertin i en artikel om Hermann Hesse, blir historien om en ynglings läro- och vandringsår över huvud taget älsklingsmotivet i germansk och speciellt tysk romandiktning?
Man uppfattar sig som ande i en andlig tillvaro och sätter sitt högsta mål i att utdestillera ur sig själv det rent andliga.
Och plötsligen, medan han stod där med händerna för ögonen och med sviktande knän, var det som om något inom honom ropat: Paulus! Paulus! Uppenbarelsen!
Stellan tog hans hand. Han kramade den hårt.
prose
Varför, frågar Oscar Levertin i en artikel om Hermann Hesse, blir historien om en ynglings läro- och vandringsår över huvud taget älsklingsmotivet i germansk och speciellt tysk romandiktning?
Man uppfattar sig som ande i en andlig tillvaro och sätter sitt högsta mål i att utdestillera ur sig själv det rent andliga, den fulländade anden, samt ur tillvaron det väsentliga, väsendet, idéen, idealen.
Stellan kunde ej längre uthärda all denna bekymmerslösa ytlighet. Vad visste dessa mänskor uppe på verandan om livet, dess ohyggliga allvar? Vad visste de om det hårda öde, som vilade på den, som var olik andra? Hade de redan glömt en Sokrates, en Giordano Bruno, en Galilei?
world
Särö ... Lund ... Svanegatan ... järnbron ... parkrestaurangen ... Donauwellen.
Sokrates ... Giordano Bruno ... Galilei ... Paulus ... Uppenbarelsen ... Nietzsche ... övermänska ... "vi skola bli Gudar".
hook
Varför, frågar Oscar Levertin i en artikel om Hermann Hesse, blir historien om en ynglings läro- och vandringsår över huvud taget älsklingsmotivet i germansk och speciellt tysk romandiktning?
Man uppfattar sig som ande i en andlig tillvaro och sätter sitt högsta mål i att utdestillera ur sig själv det rent andliga.
innov
Varför, frågar Oscar Levertin i en artikel om Hermann Hesse, blir historien om en ynglings läro- och vandringsår över huvud taget älsklingsmotivet i germansk och speciellt tysk romandiktning?
Man uppfattar sig som ande i en andlig tillvaro och sätter sitt högsta mål i att utdestillera ur sig själv det rent andliga, den fulländade anden, samt ur tillvaron det väsentliga, väsendet, idéen, idealen.
Stellan kunde ej längre uthärda all denna bekymmerslösa ytlighet. ... Hade de redan glömt en Sokrates, en Giordano Bruno, en Galilei?
Och plötsligen, medan han stod där med händerna för ögonen och med sviktande knän, var det som om något inom honom ropat: Paulus! Paulus! Uppenbarelsen!
ending
Stellan tog hans hand. Han kramade den hårt. -- Och om du vissste, hur lllika vi ä varrr -- andra. Du serrr prrecis ut som jag, nnnär jag varrr ung! Vi ska hållll -- -- -- a sammannn -- -- -- du och ja -- -- -- ag! Men rrrymmm inte! -- Nej, pappa!
Rrrym inte fffrån mig, vad du än gggör. Dddu ä den ende, jag harrr att leva för! Lova mig det!

预渲染页(无 JS 可读)。完整八维摘句与手记链请打开交互详情。

打开完整详情 →

© 2026 通天尺规 Babelspan · 原创内容转载请注明出处 · 版权与转载