Granriskojan: novell

Kap. I. De båda grafvarne. / Kap. II. Gammalt nytt. / Kap. III. ... / Kap. IV. ... / Kap. V. ... / Kap. VI. ... / Kap. VII. Nätet knytes starkare. / Kap. VIII. Före och under ett bröllop. / Kap. IX. ... / Kap. X. Fragmenter af den gröna boken. (L122-L123)

Fadren svarade: -- Toiwola är det, Toiwola, din moders hem, som såg henne födas och såg henne äfven ... dö. En himmelsk lycka log här emot din fader, men blott en kort tid, ty lyckan följde med din moder i grafven. ... Flickan log ett dunkelt leende och sade stilla: milda, förklarade minne af min moder, nu förstår jag dig, trakt! (L158-L167)

Följande morgon var icke vacker. Ingen sol, ingen fågelsång, blott storm och regn. ... Han sökte opartiskt bedöma, hvilketdera han borde, fly, eller bli qvar. Opartiskt ja. Följden blef, att han stoppade sin pipa och stannade qvar. (L1722-L1773)

Orden, till hvilken musiken var liksom gjuten, innehöllo en saga om en blomma. ... I många år hade en skön och ljusröd blomma blomstrat på en klippas häll. De friskaste, grönaste blad förhöjde ännu mer blommans skönhet. Men blomman var icke nöjd, ty ingen såg blomman... (L1669-L1685)

Kyrkoherdebostället låg ganska täckt vid en vik. Granar voro planterade framför byggningen, dock icke så tätt, att ju icke utsigten åt sjön snarare vann, än förlorade på dem. Äfven sjelfva bostället med sin gammalmodiga snitt tog sig derigenom ganska bra ut för en, som ifrån sjösidan betraktade detsamma. (L263-L267)

Huru detta arbete ser ut i tryck, täcktes min honette vän nu sjelf finna genom sina välslipade recensent-glasögon. ... Rörande novellens inre värde sväfvar förf. i en ganska dimmdunklig ovisshet, ty, för att icke blifva blöt och modfälld, har han icke tills dato gått in på att underställa den någon kritikasts välgörande, altererande anmärkningar. (L72-L78)

Jag har kallat min bok _den gröna_, emedan jag hört sägas, att grönt är hoppets färg och jag har ingenting att hoppas på jorden. ... Större delen af den gröna boken är oskrifven, och har ett högt värde, ty den är oläslig och obegriplig -- alldeles liksom min egen själ. (L2768-L2775)

Jag satte mitt beslut i verkställighet, kom till min födelsesocken och bosatte mig i ett torp, underlydande ett herregods Kuusisto, hvilket ännu fem år tillbaka tillhört min fader, men vid hans död användes att försona hans skulder... (L2804-L2808)