Dansen på Frötjärn (Komedier i Bergslagen II)

FRU GUNHILD / PÅ HVISKINGEHOLM / 1847--1863 (L47-L49)
...
DANSEN PÅ FRÖTJÄRN (L1731)

Bergmästare Rygell rodde själv över och hämtade kroppen. ... Han begravde hustrun i Hulinge och trivdes sedan illa i den socknen. Då köpte han Frötjärn, som ligger avväga, en halvmil från stora landsvägen och ungefär lika långt från Raslinge kyrka. Ensamheten passade honom bäst, han var en hart när otröstlig änkeman, fast sorgen kom litet till synes. (L1792-L1798)

Två eller tre gånger varje dag steg han uppför trapporna till tornrummet, där fru Gunhild tillbragte de sista veckorna före förlossningen. Tornrummet var kalt, högt och svalt. (L68-L70)
...
Strax efter klockan fyra kom Barbro ut till dem. ... De hade upptäckt blodet, som flöt ymnigt från hennes handleder ned över kjorteln och över stenen och från halsen ned över bröstet. ... Hon sade: -- Kära vänner -- jag kan icke leva. Min älskade är död. (L6961-L6977)

Herr Abraham suckar omedvetet och börjar bläddra i boken som är späckad med märken. Ett efter ett tar han ut sju små kopparstick, samlar dem i handen, stryker och glättar dem, men fäster sig föga vid, vad de föreställa. Under tiden slår fru Gunhild upp ögonen. (L89-L92)
Christi efterföljelse och All werldzens fåfängligheetz Föracht. (L87)

Kroken heter en sjö, som ligger inom Raslinge, Hulinge och Stora Hammars socknar. Den sträcker sig från Frötjärns häll i norr till Falla forsar i söder. ... På västra stranden ligga Stenbyböndernas gårdar, Storgården, Lillgården och Mellangården, som också kallas Losätra. På norra stranden ligger Frötjärn och på den västra Frösevi, en utgård under Bourmaistrarnas Hilleborn. ... gruvor vid Hoby, svarta smedjor vid Falla. (L1739-L1760)

När fru Gunhild gick med sitt fjärde barn, var hon redan trettioåtta år gammal. Herr Abraham var sextiosex, och han hade icke väntat att Gud skulle beskära honom ännu en arvinge. ... Två eller tre gånger varje dag steg han uppför trapporna till tornrummet, där fru Gunhild tillbragte de sista veckorna före förlossningen. Tornrummet var kalt, högt och svalt. (L57-L70)

En midsommarnatt dansade hon tolv timmar i sträck på Bånga. Då bröt blodet fram ur lungorna, kavaljeren blev röd och damen vit. Hon dog under linden på Bånga. Där leker väl själen än, när linden blommar. (L1788-L1790)

Strax efter klockan fyra kom Barbro ut till dem. ... Plötsligt ropade de alla på en gång: -- Barbro! Barbro! De hade upptäckt blodet, som flöt ymnigt från hennes handleder ned över kjorteln och över stenen och från halsen ned över bröstet. ... Hon sade: -- Kära vänner -- jag kan icke leva. Min älskade är död. (L6961-L6977)