Den bergtagna

* * * *
Viggo
läser, hastigt och febrilt, med skälfvande röst.
»Gustave -- -- förlåt mig. ... Du var för mig det enda i verlden, ... den dagen, du icke älskade mig längre, skulle jag inte kunna lefva. ... Älskade, farväl! ... Jag skulle så gerna velat lefva, för att inte genom min död vålla dig minsta lilla sorg; men jag kan icke. ... Ansvaret är mitt -- icke ditt -- --» (L8370-L8392)

PERSONER:
GUSTAVE ALLAND. / LOUISE STRANDBERG. / ERNA WALLDÉN. / LILLY WALLDÉN. / VIGGO PIHL. / HENRIK RYBERG. / BERGSTRÖM / JOHANSSON / LIND } m. fl. konstnärer. / VÄRDINNAN. / KAMRER MÖLLER. / FRU KNUTSON. / FRÖKEN KNUTSON. / FRÖKEN SVENSSON. / FRÖKEN JÖNSSON. / FRÖKEN TORNSTRÖM. / BOTILDA. / BREFBÄRAREN. (L49-L70)

I. Solig majdag i Paris. ... II. ... III. ... IV. ... V. Paris, en eftermiddag i Maj. ... Så. Nu är redovisningens dag. Nu är min skuld förfallen. Nu skall jag betala -- -- och priset visste jag. ... Det var härligt att lefva -- och det käns tungt att dö. (L75-L7931)

LOUISE. / Tack, Erna lilla. Det värsta med att ligga sjuk är nästan det, att man är till så mycket besvär för sina vänner. / ERNA. / Prat! För det jag kokar litet té åt dig? Kallar du det för besvär? ... LOUISE. / Åh, så skönt. (L100-L163)

En atelier på nedre botten. I bakgrunden ett stort fönster och ett par glasdörrar, vettande till en trädgård, som inhägnas af en hög mur. I trädgården står ett blommande körsbärsträd; syrener och murgrön klänga upp öfver muren. ... Louise ligger på chäslongen med kuddar bakom ryggen och en filt öfver fötterna. (L79-L91)

I. / Solig majdag i Paris. / En atelier på nedre botten. I bakgrunden ett stort fönster och ett par glasdörrar, vettande till en trädgård, som inhägnas af en hög mur. I trädgården står ett blommande körsbärsträd ... Louise ligger på chäslongen med kuddar bakom ryggen och en filt öfver fötterna. Henrik sitter framför kaminen med armbågarne på knäna och en pipsnugga i munnen. Erna sysslar med att laga té vid en spritlampa på kamin-frisen. (L75-L98)

— Tjugo kvinnor ha älskat mig före dig. Tänk på det. ... — Hvad gör det mig? Inte kan jag hålla mindre af dig för det. ... — Det kommer att kännas som när man rycker ett hårstrå af sitt hufvud. Just så ondt gör det. ... — Skola vi då skiljas nu? För alltid? (L7804-L7703)

HENRIK / kommer störtande in i ateliern, blek och förskrämd. / Jag kom gående längs med kajen. Så ser jag en kvinna komma springande. Hon hade en schal om sina axlar. Hon springer ner för trappan, öfver släta marken dernere. Och hon störtar sig i floden. ... Så kom det folk med räddningsattiralj och en båt. Men det drog om. De kunde inte finna henne. -- -- Och när hon kom upp -- -- Gud i himmelen en sådan syn. Det var Louise. ... men -- -- (L8398-L8410)