I tolfte timmen : En gammal, dåraktig kvinnas berättelse

— Jag var tjugufem år gammal. Jag var ensam, och jag kände mig mycket olycklig, för jag längtade efter kärleken. — Jag hade en bestämd känsla, att doktorn ogillade humorn. — Till omväxling frågar doktorn, om jag tänker ta livet av mig (L237-L282)

Amanda Grönstedt, som fyllde sextio år i fjol, läste upp festkantaten. ... Teodolinda Raquette, vår stads kvinnliga poet med håret rimfrostpudrat och mycket röda kinder, läste upp sin nyaste dikt: Hösten. (L584-L607)

22 juli. ... 23 juli. ... 29 juli. — Jag har ju också fått en liten Gud i sommar, men jag förstår ju, att han inte går upp mot din. (L3051-L3332)

— Fru Berglöf, sade han, ja, är det inte fasansfullt att hete fru Berglöf. Jag har aldrig kunnat vänja mig vid det, fast jag hållit på nu i aderton år. Jag känner mig som en skurmadam, när de säger det, och mitt rätta namn, det är mitt flicknamn. (L124-L137)

Jag fick 19 telegram. Jag tyckte det var mycket, men fru Andrén fick 100, när det gällde henne. På mitt bröllop fick jag knappt några. ... Nordlöfs gör inte det heller, och på fru Nordlöfs 50-årsdag simmade hon i blommor. (L66-L88)

Det är på aftonen av denna förfärliga dag, som jag beslutat att skriva dagbok, en dagbok, som går baklänges. Det är i den riktningen man helst önskar att livet skulle gå numera. (L62-L64)

— Nej, säger jag, det var en kvinna. ... — Jag var tjugufem år gammal. ... — Vad var det för bok? frågar doktorn. — Det var en liten engelsk hymnbok. Hon läste en hymn högt för mig. Det är min älsklingshymn, sade hon. Det var min också. (L286-L408)

O, Viveke, vad har jag i himmeln och på jorden utom dig, och nu har den där gamla frökens Gud kommit och tagit dig bort från mig. ... Nej, jag yrar ju. Viveke älskar mig högst av allt på jorden. ... Varför skulle Viveke vara trofast mot mig! Jag har inte varit trofast mot någon. O, Carla ... (L3329-L3352)