Elias Lönnrots svenska skrifter. 1. Uppsatser och översättningar

«I den nya upplagan deremot äro de tvenne förstnämnda infogade på sitt behöriga ställe i början af poemet, så att numera endast den sista runon, beskrifvande Wäinämöinens hädanfärd, kommer att vara utan annat samband med de öfriga, än de yttre, som betingas af en naturlig önskan att erfara, hvad slut den i det föregående så verksamt uppträdande mannen hade.»

87 这是全书最见功力的地方: 面对「末五首歌谣与前文毫无关联」的批评, 伦诺特没有整体反驳, 而是逐首处理, 并给出一个漂亮的结构性结论——旧版第 28、29 歌被上移到诗的开头去之后, 整部史诗里只剩「维纳摩宁的远行」一首注定悬空, 而它的悬空还是必要的, 因为读者总想知道那个在前面如此活跃的英雄最后怎么了。他甚至搬出芬兰谚语 «kun jouhi saadaan, niin hevoista tehdään» (得一枝柳条便造出一整匹马) 来为自己不入新歌辩护, 说材料虽少也不妨照样造出一整匹马 (L5554-5557)。这套「按情节逻辑而非按采集顺序重新编排」的编辑学思路, 今天读来仍然是民间文学整理的通则。扣分在于这套申辩只服务于他自己编的版本, 全书里没有一句正面回应「你凭什么把不同歌手的歌拼在一处」这种来自民歌采集本身的质疑, insightfulness 因此停在 87。故 87。

«Materialet har ordnats så, att främst ställts folkloristiska uppsatser jämte öfversättningar i bunden form, hvilka närmast tyckts ansluta sig till dessa; därefter följa uppsatser i filologiska ämnen samt sist några artiklar, som ej kunnat hänföras till någon af dessa grupper. Vid publiceringen har originalets ortografi och interpunktion följts.»

88 这几行是整卷的编排说明书, 也是本卡判其为 A 分支 (论述而非虚构) 的主要依据。编者的原则非常克制: 先放民俗学论文, 紧跟与之「看起来相近」的成篇译作, 再放语言学论文, 最后放归不进任何一类的文章; 被剔除的材料也一并交代清楚 (L96-100: 纯语言学的《Om det nordtschudiska språket》、Suomi 1841 的语法札记、A. J. Sjögren 纪念文和几篇评论)。这份分类法之所以可贵, 是因为它承认了伦诺特的写作本来就是跨类的: 采录报告、词源论证、书评、禁酒呼吁在同一支笔下常常换位。扣分在于编者同时宣布第二卷才出导言与人名/主题索引 (L107-109), 也就是说本卷至今缺一把检索钥匙, 读者要自己从目录与题下的原刊信息里重建脉络, framework 因此给到 88 而非更高。故 88。

«Jag har anfört här hvad jag genom flerårigt umgänge med allmogen på åtskilliga orter i Finland och ifrån de bekanta folkrunorna funnit till saken hörande. Dessutom har jag begagnat Porthans _Diss. de Poësi Fennica_, Aboæ 1766-1788 och densammas _Diss. de Fama Magiæ Fennis Atributæ_, Aboæ 1789, Lencqvists _Diss. de Superstitione Veterum Fennorum_, Aboæ 1782, och Gananders _Mythologia Fennica_, Åbo 1789, jemte dervid af Adjuncten von Becker gjorda Anteckningar (M:scr.).»

86 这一句是全书的证据伦理宣言: 他先说材料来自哪里——「多年与芬兰各地民众相处」以及从众所周知的民间歌谣中听来的东西; 然后点名十八世纪三位芬兰学者的具体著作与出版年 (Porthan 的 «Diss. de Poësi Fennica» 1766-1788 与 «Diss. de Fama Magiæ Fennis Atributæ» 1789、Lencqvist 的 «Diss. de Superstitione Veterum Fennorum» 1782、Ganander 的 «Mythologia Fennica» 1789), 再加上 von Becker 的手稿笔记。紧接着他又交代这段文字与 1832 年那篇十四页小八开论文的关系 (L143-146), 并在卷末脚注里给出更硬的证据——1833 年 12 月致 Runeberg 的信稿, 里面写着「我好几次冒出念头, 想写点你或许不至于太生硬地塞进报里的东西」以及「我总想有一天能写一篇芬兰小说练练笔」 (L12469-12489)。这种把论著、手稿、私信一起摆出来的做法在 1840 年代很少见。扣分在于大量「我听到」「我记下」的第一手材料无法复核, 本卡无法判断他转述的民众说法有多少是原样、有多少已经是他的整理, evidence 给 86。故 86。

«Öfversättaren till ofvannämnde bok har sorgfälligt undvikit att låta komma sig till last en sådan vårdslöshet eller okunnighet vid nya termers bildande, en sak, hvarföre språket ej kan annat, än vara honom högeligen förbundet.»

83 这本书少见地给出了一套可执行的规范, 而且对象非常具体: 一个民族要给自己的算术、几何、物理、化学、天文学造出一整套专用词, 该怎么办。伦诺特的答案有三条——尽量从本语既有储备里取材 (L11084-11086), 词形要便于派生 («historioitsee、historioitsia、historioima、historiainen、historiallinen», L11099-11100), 而一个派生不出任何词的术语「好比一棵又老又干的树, 连一根枝桠也没有」 (L11101-11103)。他据此表扬 Kilpinen 的译本 «sorgfälligt undvikit» 那些生造滥词的做法, 又嘲笑 «tietomus、tarinamus» 这类外来词是「不中用的词」 (L11091-11093)。这套主张后来正是芬兰语科学术语体系的实际来路。扣分在于: 它的服务对象只限于语言规划与翻译, 不给普通读者任何能立刻用上的方法, 而且书里没有一份术语表可供查考, practicality 只能给 83。故 83。

«Det är märkvärdigt att flere stycken af detta lyriska slaget rent af icke kunna öfversättas, och alla förlora sig ganska mycket ej allenast under min, men äfven under andras skickligare händer.»

85 这一句把一个译者的难处说得极干净: 有些抒情段落「根本不可译」, 而且不只是他译不好, 「连更高明的手笔也会失掉许多」。要紧的是他并不为翻译辩护, 而是在承认损失的同时坚持翻译这件事本身值得做——因为同一篇里他说明自己半年里几乎每天都在挑选变体、重写已经誊清三四遍的段落, «ännu torde par månader åtgå» (L8706-8709), 并且随手搬出一段他标为 «Dan. Justinii ord» 的拉丁文 («Peculiaris hujus lingue est poësis…») 来当挡箭牌 (L8713-8719)。他的瑞典语写得很有 1830 年代报人的节奏: 长句套从句, 夹一段拉丁, 再落到一句反问上。扣分在于全卷照录 1840 年代的旧正字法 (öfversättningar、qvinnor、hufvud、Kalavala), 加上偏爱多重定语与插入语, 阅读速度明显受损, writing 给 85。故 85。

«Den första för lutherska kyrkan utgifna samlingen af kyrkosånger innehöll endast åtta psalmer. Denna samling utkom 1524. Fyra år derefter utkom en ny psalmboksupplaga, hvari antalet stiger till 56, och den Greifsvaldska af år 1597 räknar redan 1600 psalmer.»

88 短短四行里排出一条四百年的增长曲线: 路德教会第一部诗集只收八首, 出在 1524 年; 四年后出的新补本升到五十六首; 1597 年的 Greifswald 版已经数到一千六百首; 而 19 世纪末 Domdekanus von Hardenberg 编的教会诗登记本列出的起始词条多达 72,732 首 (L11351-11352)。能给出这种数字的作者必须真的翻过教会年鉴, 而不是靠印象说话。这条纵深还与卷中另外两条长线并置: 一条是词源学 (hiisi / seida / Thjasse 一线, L10670-10762), 一条是赞美诗编纂史本身 (为何德语区始终合不出一本共同诗集, 答案被归到各教派机构的「自爱」上, L11360-11370)。扣分在于纵深是单线的欧洲基督教文明与芬兰农民诗歌, 芬兰以外的口传材料基本缺席, depth 给 88。故 88。

«Ännu lättare, än med dess betydelse, går det med sjelfva ordet _hiisi_, att härleda det från lappska ordet _seida_. De äro verkligen ej annat än ett och samma ord, och hafva ingen annan åtskillnad sinsemellan, än den som äfven andra gemensamma ord i hvardera språket erhållit, hvarföre det förefaller mig något förunderligt, att man icke förr varseblifvit detta.»

85 这是全卷最见考据功夫的一段。他先摆出对手: 有考古学家认为 hiisi 传说是一个先于今日居民占据芬兰的史前民族的遗留 (L10670-10677), 而名字的相似 (Thjasse、Thusse 与 Hiisi) 又让人怀疑芬兰传说不过是斯堪的纳维亚传说的回声 (L10688-10694)。然后他给出正面论证: «seida» 与 «hiisi» 实为一词的两种形式, 其间差别不过是两种语言共有词都有的那种差别; 而芬兰语的词干是 «hiite», 在附加代词后缀时 (-hiiteni、-hiitesi) 又回到 «hiisi»。他并不空手宣称, 而是给出一条可以检验的规则: 芬兰语以 -i 收尾的双音节名词, 在属格改用 -e, 在萨米语里则变成 -a (L10759-10762), 脚注 [31] 随即给出 akke/ikä、acc'e/isä、albme/ilma、garrodet/kirota 等成串对照 (L12589-12595)。同行也照引不隐: Castrén、Lindahl、Öhrling、Leem、格林姆, 连页码都标出来 (L10701-10720)。扣分在于这条 -a/-i 对应规则被他称作「相当普遍」但未给出反例统计, 而且 hiisi ~ seida 的词源联系在今天的乌拉尔语语音学框架下需要重新检验 (脚注 [32] 引希腊语与拉丁语的同源词对照, L12597-12601, 也是同一套「同源即同族」的粗放论证), credibility 因此给 85。故 85。

«Bättre framtid kan ej heller de i motsatt väderstreck från oss boende vermländska Finnarnes språk hafva, ty efter all sannolikhet är finskan hos dem efter några mansåldrar ej annat än en tradition, hvarjemte man här och der i någon vrå skall påträffa en gammal, half-sliten, nedrökt och neddammad bok, hvilken ingen af det då lefvande folket förstår, men hvarom man möjligtvis vet berätta, att farfadren eller mormodren talt det språk, hvarpå boken är tryckt.»

82 这一段是全卷最像预言的一段: 他说俄罗斯一侧那些「沃格德芬兰人」的语言不会有更好的前途, 因为再过几代人芬兰语在他们那里将只剩一种传统, 有人会在某个角落翻出一本又旧又破、蒙着灰的书, 当代人没有一个读得懂, 只听说得「这是你祖父母讲过的语言」 (L10084-10089)。同一篇里他还断言共同语言是一个民族之所以成为民族的唯一持久依据 (L10984-10986), 并在书评里预言芬语 «en vacker dag» 会取得梵语今天在语言学家中的位置 (L11012-11014)。对今天的读者, 这段话的两面都很清楚: 它精确预言了语言同化与濒危语言的现实, 而它所依据的「一个民族一支语言」的前提, 又正是当代欧洲语言政治最可疑的假设之一。扣分在于这两篇演讲写于 1853-1854 年, 论据是那个时代的人口统计与个人见闻, 且书末预告的第二卷 (书信与日记) 至今未见于本电子本, relevance 给 82。故 82。