Kvinnlighet och erotik II.

«I detta ögonblick gaf hon till ett gällt skrik och for upp i sittande ställning. Det var blott en liten sakta knackning på hennes dörr, men den bröt in i hennes drömmars stora tystnad som ett alldeles förfärande, obegripligt buller. Aagots röst utanför.»

这是全书最硬的一次转折, 而且硬在结构上而不是硬在台词上: 前面二百行已经把死局铺完 (Andrea 的绝交信、佛罗伦萨的疑心、热那亚的孤身、发簪 «spadettan» 就搁在浴缸边上 L3429-3430), 然后一句 «Och hon ville ej öfverlefva denna förnedring.» (L3435-3436) 把死线划死, 紧接着一声尖叫、一记敲门, 救她的是 Aagot 而不是命运。整条因果链因此不靠巧合支撑, 靠的是上一段已经把发簪摆好。但扣分也正在这里: 文本把这场惊险写成梦中之物, 用「几乎不可解的响声」一笔带过 (L3438-3441), 而她醒来后第一个念头却是 «Hon hade öfverskattat sig själf» (L3460) — 惊险被降格成一件丢人的小事; 之后和解又把这道血口直接抹平, 代价 (出走、病、信) 全部被折算进最后那句「幸福总要付很贵的价钱」。故 87。

«Jo, det hör hit, att jag inte precis är en gammal tant ännu, som kan nöja mig med att lefva bara för andra. Hvarför skulle inte jag också en gång kunna bli älskad? Hvarför skulle inte jag kunna få någon, som lefde för mig, som jag kände att jag kunde göra lycklig, bara jag och ingen annan i världen.»

这一段是全书人物描写的骨架, 而且是自陈式的: 她不是在向人诉苦, 而是在向 Aagot 与 Rikard 提条件 —「我不过是个不再年轻的 auntie, 满足于只为别人活; 我为什么不能也被爱一次? 我为什么不能有一个人是为我而活, 我确信自己能使他幸福, 只要有我一个人, 世上再无别人」。Alie 的整套性格由这几行一次写完 — 她的自持不是清高, 是长期做「第二号」做出来的伤 (L2293-2303 紧接着她清点母亲的偏爱、Aagot 的位置与自己被当作养女的旧账); 而它立刻被回收: Rikard 读懂了 (L2313-2318), 却得出另一层结论 «Maskerad! maskerad!» (L2327) — 他以为戴面具的是她, 于是错过了她真正要的东西。扣分处在于配角多为功能性: Aagot 是忠心的妹妹兼情敌, fru Rode 是公寓里的老人, 侯爵夫人前冷后暖却始终是名分与财产的持有人。故 89。

«Det hade ej på länge kommit någon ny gäst till hotellet, då en afton ett ungt par steg ur diligensen och begärde ett rum för natten. De sade sig ämna fortsätta resan följande dag och medförde intet bagage. De fingo sitt rum vägg i vägg med Alies och med en dörr emellan, hvilken var tillstängd med en tung, gammal soffa, där Alie och Andrea brukade tillbringa sina aftnar tillsammans. De hade med ett visst intresse iakttagit de nykomna vid bordet. Hon var påfallande vacker med stolta, energiska drag, stora, djupblå, lidelsefulla ögon och en yppig, vällustig mun. Han hade ett mycket fint, ädelt formadt hufvud och en smärt, elegant gestalt. Men det var något trött och slappt öfver hela hans personlighet, oaktadt han ännu var helt ung, ögonen voro urgräfda med blåa skuggor, hufvudet nästan kalt, uttrycket prägladt af lifsleda och ett slags dof förtviflan. De drucko mycket vin vid bordet, och hon talade hela tiden lifligt. Efter middagen drogo de sig strax tillbaka till sitt rum, och Andrea och Alie hörde genom dörren, att de efter ett kort sysslande genast lade sig till sängs. Själfva sutto de däremot ännu uppe och läste, då de, ungefär en timme efter sedan allt blifvit tyst där inne, hörde ett skott smälla af, ett rop och strax därefter ännu två andra skott. Alla människor i hotellet störtade till, man bröt upp dörren, som var läst, och fann dem båda ligga döda i hvarandras armar.»

这一整段是全书节奏最好的一处, 靠的是极端的压缩: 两个刚到旅馆、彼此不认识、一句话没说的年轻人, 他们的整条人生 (相识、热恋、同行、举枪) 在二十行之内走完 — 叙述者先给两张面孔 («Han hade en mycket fin, adelt formadt hufvud», L5608-5609), 再给一句喝酒 («De drucko mycket vin vid bordet, och hon talade hela tiden lifligt», L5612-5613), 然后四个人 (Andrea、Alie 与旅馆里的客人) 正在楼上读书 (L5615-5616), 楼下就响了三枪 («ett skott smälla af, ett rop och strax därefter ännu två andra skott», L5617-5618), 门被撞开, 两个人死在彼此怀里 (L5618-5619)。枪声一响, 场景立刻从「假日」翻成「死」, 转折没有任何过渡。这说明作者完全知道怎么快。扣分处在于全书的常态恰好相反: 意大利文原诗连同瑞典译诗整段并排印出 (L2879-2909 / L5501-5517), 风景与心理的段落动辄数十行, 第十三章夜里那场戏 (L5770-5800: 她跪着求他留下、他冲出房门、她收拾行李读阿里奥斯托封面上他写的那首十四行诗) 把最后一口气拖到极慢, 而和解只在三行之内收掉 (L5913-5919)。故 83。

«I en af salarna stodo på ett bord af florentinsk mosaik åtskilliga fotografiporträtt, som fängslade Alies uppmärksamhet. En ung dam i venetiansk, medeltids hofdräkt utmärkte sig genom en så äkta, Tiziansk skönhet, att Alie tog det för en fotografi af en tafla. Men vaktmästaren upplyste, att det var prinsessan di Palmi, född romarinna, hvilken burit denna dräkt på en kostymbal under karnavalen. Bredvid henne stod porträttet af en ung man i en motsvarande dräkt från samma tid, äfven han med ett vackert ansikte, som dock hade ett något oroande, spefullt uttryck kring den fina, med små tunna, krusiga mustascher prydda munnen.»

这一段是本书文笔的顶格, 也是它看世界的方式: 叙述者带读者走进一间挂着照片的佛罗伦萨沙龙, 先给一句几乎可以当画评的判断 («en så äkta, Tiziansk skönhet, att Alie tog det för en fotografi af en tafla», L593-594), 随即在同一口气里从肖像转到人 — 公主是罗马人, 那身行头是化装舞会上穿的 (L595-596), 而旁边那位先生的嘴角有一层 «något oroande, spefullt uttryck kring den fina, med sma tunna, krusiga mustascher prydda munnen» (L598-599)。写人先写像, 写像即写人; 同一支笔在别处也这样写景: «amfiteatraliskt» 把热那亚从水里托起来 (L4803), «lifslust, så stark, att den är besläktad med vånda» 把海光译成生理反应 (L4808-4809), 而 Aagot 的衣橱与面孔则被写成带反讽的清单 («Alltid glad, alltid med ett vanligt leende på läpparna» L55-57)。扣分处: 长定语与分号句仍偏欧陆书面语, 旧拼与密集的破折号对非瑞典语读者是硬门槛, 译诗整段插入也打断行文。故 91。

«Jag har aldrig haft någon aflönad plats och behöfver det inte, sade hon med låg, men fast röst. Men däremot har jag i många år varit hos en äldre dam, som inte är min släkting -- jag har ingen släkt mer, jag har mist alla -- och hos henne tror jag nog att jag vetat att göra mig nyttig utan att önska någon annan lön därför än lite vänlighet och välvilja, som man så väl behöfver, när man är ensam.»

这一段是全书「世界」的核心: 一个三十岁的瑞典女人, 父母双亡、亲戚散尽 («jag har ingen släkt mer, jag har mist alla»), 靠「到一个不是亲戚的年长女人家里去」过日子, 因此她的价值必须由「有没有用」来换, 而她要的报酬不是钱, 是「一点善意和一点体面」 — 而这两样恰恰是「人独自一个人时最需要的」。一句话里同时装下了 1890 年代北欧单身职业女性的劳动市场 (付薪的 «föreläserska», 每月 100 里拉, L4088) 与她们的情感赤字。扣分处在于这个世界偏「客厅级」: 仆人、马车、银行账户都只以背景出现, 而底层 (意大利的马车夫、旅馆的仆役) 完全没有面孔。故 90。

«Gud ske lof att jag inte blef hans hustru, kunde hon nu mången gång säga till modern. Det finns inte mer erotik i honom än i -- hon visste ej, hvad liknelse hon skulle få fatt i och högg till med: än i tants grå filtsockor. Hans lilla kärlekslåga var inte så stor, som min lilla spritlampa en gång. Om jag vore i Aagots ställe, så skulle jag klösa ut ögonen på honom. Gu' bevare en från att älska. Man kan ju mista sitt förstånd på sådant.»

全书的钩子在这几句里一次交清: 她对老保姆说过无数次「感谢上帝我没成了他的妻子」 — 一句话把婚姻、欲望与错过同时立住, 而且用的是轻描淡写的口吻, 不解释、不预告, 读者自己会往下追问「为什么没成」「那现在算什么」。紧跟着的那串自嘲 («Hans lilla kärlekslaga var inte så stor, som min lilla spritlampa en gång», L181-182) 顺手把 Rikard 这个丈夫的尺寸量了出来, 而「小的」正是她此后十二个月要碰上的命运; 再加上作者在同章给出的合同: 表面越亮, 底下越不平 («ett doltt, inre lif, som var af helt annan natur an den skimrande ytan», L146-147), 三角的第一根线 (Rikard 离了 Alie 就活不下去, L110) 也已埋好。扣分在于真正的机关 («Det var således de!», L764) 来得太晚: 前面七百六十行是斯德哥尔摩的公寓、军官的客厅与 fru Rode 那张 «Rikards soffa» 旁边的旧沙发 (L82-100), 读者要熬过两段几乎静止的日常才会被真正钩住。故 85。

«Nej, det är inte därför jag är glad, men sista akten i en komedi kan aldrig vara nog munter. Nu har jag spelat komedi för er i två hela månader och nu vill jag sluta med ett glansnummer.»

这是十九世纪小说里相当少见的一笔: 情人在两个月的私情之后, 亲口把这段关系命名为演出 — «sista akten i en komedi kan aldrig vara nog munter... nu vill jag sluta med ett glansnummer»。他把「观众」写成了 Alie 本人, 也把「最后一幕」说成「一场华彩」。作者由此让小说获得了一层自反: 后面她读 Giusti、Leopardi 与 Dante 的整段诗 (L2879-2909 / L2986-3016) 不再是装饰, 而是剧中人排练结局的方式。但扣分处在于这种自觉只停在台词上 — 叙述层仍是十九世纪的常规全知, 从不承认自己也在演, 因此「戏中戏」没有长成真正的形式实验。故 89。

«Hon kramade armarna hårdt omkring honom och snyftade ännu länge mot hans hals. Men det var inte längre tårar af förtviflan, utan af en lycka, som hon kände vara allt för stor för att kunna vara varaktig. Hon visste väl, att hon i denna stund invigde sig till ett lif af oafbruten kamp, och det var ångest och bäfvan i den sällhet, hvarmed hon gick framtiden till mötes. Hon visste, att den fullkomliga lyckan endast existerar i ett moment och att den alltid köpes dyrt.»

收束是双层的, 而第二层比第一层冷。表层是和解: 他几乎掐死了她 («omfamning, som nästan var en kväfning» L5886-5887), 她在半梦半醒里把这当成杀意, 喊 «döda mig!» (L5893-5894), 于是两个人在误会里各自把对方赦免; 内层是格言: «den fullkomliga lyckan endast existerar i ett moment och att den alltid köpes dyrt» — 完美的幸福只存在于一个瞬间, 而且总要付很贵的价钱。这句把前面十二章的浪漫账目一次性折算成「代价」, 很有点十九世纪末的冷。扣分处: 这句格言悬在半空, 既不是和解也不是诅咒; 而真正被丢下的人 (Rikard) 只剩 Andrea 嫉妒独白里的一句 «denne tarflige moralist» (L5867), 小说把一个仍然爱着她的人从账本上划掉而不作交代。故 86。